Jag är dum och feg och simmar i en jättedeg.

Tänkte sova för ett par timmar sen, men blev fast här.. var inte så jättetrött längre och då går det inte.

I dag har jag tillverkat och målat en pinne till klädkammaren att hänga galgar på, gått och fixat kartonger att packa gammalt skräp och byggrejor i, plockat och städat en del, beställt en ps3:a, ringt viktiga samtal och nästan helt städat ur skåpet i hallen.
Det är ju en droppe i havet om man kollar på listan över saker och projekt, men man får väl ta det bit för bit.

Det går upp och ned annars med allting känns det som. Bergochdalbana typ.
Jag går runt med en klump i magen för det mesta, och humöret pendlar mellan att bara vilja sova hela dagen till att livet är underbart till att vilja slå näven genom närmsta vägg.
Är glad att jag inte äter nån medicin längre iaf. Hellre glad och ledsen om vartannat än att inte känna något alls och gå runt som ett tomt känslolöst skal.

När jag funderar på det så har det alltid vart såhär på vintern. Jag hatar verkligen vinter.
Jag har funderat på om det är för att jag inte bor själv längre, eller nått sånt, eftersom jag är så van att vara ensam långa tider på dygnet, ända sen jag var liten, men kommit fram till att det inte kan vara så heller.

Har vart ensam hemma i två dagar nu, och visst, av nån anledning får jag mycket mer praktiska saker gjorda och tar tag i projekt och sånt, men å andra sidan mår jag sämre och känner mig ensam och rastlös. Det är Elli som får mig att fungera och må bra, jag är bara dum i huvudet som inte inser det. Jag är nog en rätt jobbig person att leva med och jag är glad att hon orkar med mig.

Ska försöka komma igång med kreativa grejor iaf, det kommer nog lösa mycket. Beställa ny digitalkamera vilken dag som hellst och gå och skaffa gymkort.

Nej nu ska jag youtuba lite och sen sova.

Tack Elli, Sessan, Yolle, Youcef och alla andra, det är ni som gör livet värt att leva.